Barbro ”Tuttan” Ljungström föddes i Storvallen 1930. Hennes far, farfar och farfars far – alla har de bott och arbetat här i trakten.

– Det var ett sagolandskap att växa upp här, en fantastisk barndom när man tänker efter. Vi barn kunde vara precis överallt och det var ingenting som var farligt. Jag hade en farmor som aldrig jagade bort oss, utan alltid hade tid för oss. Vi var med och mjölkade kor, ystade ost, kärnade smör och bakade bröd. Men visst hittade vi på en del bus också, som att jaga lämmel med pilbåge.

När skolåldern var inne började Barbro första klass i Storlien. Dit tog hon sig på skidor eller till fots, 8 kilometer per dag. Men det var på tok för långt för ett litet barn tyckte hennes mamma, så Barbro fick byta till skolan i Duved. Där flyttade hon in som en av de allra första eleverna på det nya skolhemmet. Under veckorna bodde hon på skolhemmet, tillsammans med 40 andra elever, en kokerska, en föreståndare och en fritidsledare. När skolveckan var slut på lördag eftermiddag tog hon godståget hem till Storvallen.

1940 öppnade föräldrarna ett våffelbruk i Storvallen och så snart Barbro blev lite äldre hjälpte hon till där. Hon tyckte det var roligt med alla gäster – och extra spännande var det såklart när kungafamiljen kom förbi.

– Vi hade ofta besök av prinsessan Sibylla och Hagasessorna Margaretha, Birgitta och Désirée. De var väldigt väluppfostrade och kom alltid in i köket och tackade för sig. I mitten av 50-talet kom även deras lillebror till våffelstugan, en söt liten pojke som blev vår kung. Jag har faktiskt rufsat honom i håret, men skriv inte det!

När andra världskriget rasade minns Barbro att hon tyckte att det var tråkigt att de inte kunde hälsa på släkten i Norge. Kriget fanns där och visst var det obehagligt, men de kunde själva inte göra så mycket åt det.

– Någon gång ibland var jag rädd, som när de bombade Trondheim och himlen blev alldeles röd, men för det mesta var livet som vanligt. Det är ju så när man är barn, ”idag är idag”, och tur är väl det.

När Barbro gifte sig flyttade hon från Storvallen, först till Frösön och sedan till Sundsvall. Men när det var dags för pension valde hon och maken Holger att flytta tillbaka till barndomens by. Barbro tog över sitt barndomshem och har nu bott där i snart 30 år.