Historia
Storlien – luftturism, kunglig glans och födelsen av den alpina skidåkningen
Dr Westerlund och luftgästerna
Doktor Ernst Westerlund, känd som mirakelläkaren, kom till Storlien för första gången år 1883. Inspirerad av olika hälsohem i bland annat Schweiz letade han efter en plats på hög höjd som skulle vara lämplig som svensk luftkurort.
När Dr Westerlund besökte Storlien övernattade han i familjen Selanders fäbod, som var den enda bebyggelsen på orten. Han föll för platsen och lyckades efter viss övertalning få köpa Selanders mark. Där byggde han sitt kurhotell, Nya hotellet, ett trevåningshus på en platå nedanför nuvarande Högfjällshotellet.
Nya hotellet invigdes 1888 och Ernst kunde då börja med sin sommarläkarpraktik på orten. Han flyttade alltså praktiken från Enköping till Storlien tre veckor varje sommar, i hela 30 år. Patienterna kom från hela Sverige, men även från andra länder, och många av dem blev stamgäster. Det blev en verksamhet som satte prägel på hela byn och bidrog till att Storlien profilerades som kurort.
Dr Westerlunds behandlingsmetod var att frigöra patientens egen läkekraft och förmå dem att ta eget ansvar för sitt tillfrisknande. Praktiskt arbete, vila och god mat var viktigt, men viktigast av allt var att ”ta motion”. Patienterna skulle gärna vandra, helst på en höjd över 600 m ö.h., eftersom det krävde mer av kroppen. Det innebar vandringar på anlagda stigar i omgivningen (en av dem kallar vi idag Blomsterstigen). Längs stigarna fanns gott om bänkar för vila, ofta med humoristiska inskriptioner, och patienterna fick ordinationen att gå till en viss bänk beroende på hur de mådde för dagen. Orkade de riktigt långt ordinerades de att gå och lägga en sten vid det som idag kallas Ernstkumlet.
1900 utsågs Dr Westerlund till medicine hedersdoktor i Lund och 1921 till teologie hedersdoktor i Uppsala. Han dog 1924, 85 år gammal, och hade jobbat in i det sista. Han var känd för att ha varit otroligt engagerad i sina patienter och var långt före sin tid med att förespråka rörelse, frisk luft och aktivitet för både fysisk och psykisk hälsa.
Världskrigsåren 1939–1945
Världskrigsåren är en dramatisk period i Storliens historia. Efter invasionen av Norge 1940 fanns tyskarna bra några kilometer bort.
Det rådde ett formellt vistelseförbud i byn och Högfjällshotellet nyttjades helt av militären. Genom byn passerade den tyska så kallade hästskotrafiken, med soldater och vapen på tåg från Trondheim upp till Narvik, genom Sverige. Och över fjällen kom ständigt norrmän på flykt. Efter rykten om en förestående tysk invasion hölls topphemliga militära förhandlingar mellan Sverige och Tyskland i en järnvägsvagn på ett sidospår i Storlien.
Andra glimtar ur Storliens historia
JHF i Storvallen
Under 40-talet etablerar sig Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund, JHF, i Storvallen. 1942 bygger de ”Torpet”, 1951 byggs Herrgården, 1954 byggs Huvudbyggnaden och 1964 byggs Huvudbyggnaden ut (heter idag Storliens Fjällgård). 1966 inviger JHF Storvallens Gunillaklocka, gjuten av Bergholtz Klockgjuteri i Sigtuna, med inskriptionen ”Över fjäll, över skog, över dal, hör min sång, gud är när”.
Smuggling och spioneri under krigstiden
Närheten till Norge innebar att det pågick en del oegentligheter i Storlien under andra världskriget. ”Stor spioneriaffär uppdagad i Storlien” gick det till exempel att läsa i Länstidningen den 14 november 1943. Det var vagngårdsmästare Adolf Zetterblom och banarbetare Carl-Gustav Welander som hade anhållits för olovlig underrättelsetjänst. Båda påstods ha haft kontakt med norsk järnvägspersonal för att föra information över gränsen. Ingenting kunde dock bevisas och männen släpptes efter en vecka.
Det fanns även en utbyggd verksamhet, med bas i Östersund, som hjälpte norska agenter och kurirer över gränsen till Sverige genom att gömma dem i bagageutrymmet på sina bilar. Gruppen avslöjades av svenska säkerhetstjänsten 1943.
För att komma till rätta med all olovlig verksamhet under den här tiden skickade Tullverket ut så kallade ”gränsryttare”, till häst eller på skidor, för att spana.
Handelsbyn Storlien
Storlien har tack vare sitt läge nära den norska gränsen alltid varit en handelsort. Under 80-och 90-talet var handeln dock begränsad. Coop låg då mitt i byn och stod för all handel tillsammans med Godisvagnen, en järnvägsvagn som stod uppställd på torget, samt en tobaksbutik i Le Ski-huset.
2003 byggdes ett nytt Coop ute vid E14 och 2007 öppnade Super Candy i Coops gamla lokaler. 2019 påbörjades bygget av Storliens nya handelsplats – Fjellhandel – med Stora Coop och Eurocash, Apotek Hjärtat, Supergott och Sportringen Outlet. Handelsplatsen stod klar 1 april 2020, mitt under coronapandemin, och fick en trög start. Men så snart gränsen mot Norge öppnades blev handeln i Storlien återigen ett populärt resmål och omsätter nu runt 1 miljard svenska kronor per år.
Historisk tidslinje
De var först– samerna runt Storlien
Fjällen kallas ibland för vår sista vildmark. Men marken är inte alls vild utan har använts av människor sedan inlandsisen försvann för närmare tiotusen år sedan. Framför allt är ”vildmarken” ett samiskt kulturlandskap och ett storskaligt beteslandskap präglat av tusentals år med renbete. Fjäll och skogar är fulla av spår efter samer som har levt och fortfarande lever och verkar här.
I gränsområdet kring Storlien verkar i dag fyra samebyar; Handölsdalen sameby och Kall sameby i Sverige och Feren reinbetedistrikt och Essand reinbetedistrikt i Norge.
Handölsdalen sameby nämns i skrifter så tidigt som 1646 men slogs senare ihop med flera andra byar och bildade Åre-Storsjö lappby. 1916 delades de dock upp igen och Handölsdalen lappby, som nu heter Handölsdalen sameby, återuppstod. Lars Larsson Kroik (senare Kråik) fick då rätten att använda marken och det är fortfarande familjen Kråik som driver samebyn. Handölsdalens åretruntmarker (renbetesfjäll) gränsar i väster mot Norge och följer gränsen i cirka fyra mil. Vinterbetesmarkerna ligger främst i Härjedalen men även runt Hållfjället, Renfjället och Välliste i Åre kommun.
Kall sameby bildades 1889 och är Sveriges minsta sameby. Innan samebyn bildades hade samerna på ömse sidor om gränsen till Norge brukat gränsfjällen gemensamt. Kall har sina åretruntmarker i Skräckerfjällen. Vinterbeteslandet sträcker sig ned mot Storlien och riksvägen till Norge. Sommarlandet ligger i fjällen i väster, mot norska gränsen, där de många gräsmyrarna förser renarna med fint sommarbete.
Källa: gaaltije.se